Senaste inläggen

Av timeless - 23 juni 2023 21:51

Eller vad är det man säger?

Var väldigt längesedan jag skrev här och väldigt mycket har hänt i livet sedan dess.

Av mina 4 hundar har jag i dagsläget bara kvar en, lilla Barbro som en gång i tiden var min morfars. När han gick bort så fick jag ärva henne, och hon levde tillsammans med mig och min flock i flera år innan de andra hundarna blev gamla och sjuka. Nu är Barbro snart 14 år gammal själv, tandlös och trött. Men hon är med ett tag till då hon fortfarande har gnistan kvar.

Jag har skaffat sambo, vi har snart vart tillsammans i 4års tid, det trodde jag aldrig. Att jag skulle träffa någon som jag faktiskt kunde bo med utan att bli helt galen ? (jag får ofta PMS-utbrott och slår sönder saker när jag blir frustrerad)

Vi har dessutom flyttat, från min lägenhet där jag tiggare bodde till en ny, närmare skogen, som dessutom är större än den vi bodde i tidigare. Här trivs vi väldigt bra, nära naturen, vattnet och lugnet.

Jag har även bytt jobb och det var väl det bästa jag kunde gjort för mig själv kan jag säga. Det var faktiskt min sambo som pushade mig att byta jobb då han tyckte att jag ofta kom hem från jobbet och var sur och gnällig över det mesta. Så jag lyssnade på honom och bytte jobb, och har nu vart på det nya i lite mer än 3år och trivs som fisken i vattnet.

Tiderna är mycket bättre, lönen är otroligt mycket bättre och kollegorna är bra dom också. Absolut att jag saknar mina forna kollegor, men samtidigt så tycker jag även väldigt bra om mina nya. Man får också uppskattning på ett annat sätt när man ställer upp och vi hjälper varandra på ett helt annat håll än på gamla arbetet. Utvecklingsmöjligheterna verkar hittills också vara otroligt mycket bättre här i min mening, och jag har ett utsatt mål dit jag ska ta mig.

Jag kommer inte att komma dit imorgon, inte heller nästa månad, det kommer ta tid men det räknar jag med - Rom byggdes inte på en dag ?

Oavsett, det är massa nytt i livet både bra och dåliga saker.

Om jag fortsätter med bloggen som det är tänkt, så är väl tanken att det och lite till kommer att hamna på tapeten här. Men vi får väl se!

Glad midsommar!

Av timeless - 3 juli 2017 21:54

När det kommer till mina djur har jag alltid sagt att när dagen kommer då det blir dags för dom att lämna mig, så ska jag inte dra ut på det utan låta dom gå med värdighet.

Jag trodde länge och ofta att Kitas tid var kommen för längesedan. Hon har ju som många av er redan vet, vart på utredning sedan oktober 2016 och sedan januari detta året har hon gått på medicin för att hon inte ska kissa inne och dricka mängder med vatten

Hon har utretts för fel på njurarna men de såg bra ut, för Cusching vilket hon inte hade, för diabetes vilket hon inte hade

Hon har även utretts för inkontinens, livmodersinflammation osv osv. Alla prover ser bra ut, så i dagsläget behandlas hon symptomatiskt med minirin mot kissadet

Hon har sedan den 17e februari inte kissat inne en enda gång, och jag kände att vi äntligen hittat rätt medicin. Jag vill ju att hon ska bli gammal, inte dö som 9-åring

I varje fall så fick hon ett "återfall" nu för lite mer än en vecka sedan. Hon började löpa och där o då var det som att medicinen slutat hjälpa. Det var som att sätta på en kran, så mycket kissade hon och man såg på hela henne precis innan hon skulle kissa ner sig att hon verkligen försökte med all sin kraft att hålla det inne, men det gick inte

Då trodde jag, eller rättare sagt, jag hade nästan bestämt mig - på att boka tid för avlivning. Hur mycket jag än älskar Kita, så kan varken hon eller jag ha det så.

Men så fick jag ta upp kontakten med min veterinär igen, och nu har hon inte kissat på 3 dagar, och jag känner att det har med hennes löp att göra, att det blev för mycket hormoner på en gång o att kroppen inte tog emot medicin på samma sätt som innan.

Så... nu är jag egoistisk som fan. Men jag ÄLSKAR den hunden, vet inte vad jag gör utan henne och jag vet att den dagen jag måste låta henne vandra vidare så kommer jag slitas itu. Men den dagen är inte nu. Den dagen är förhoppningsvis långt borta

Kita får stanna lite till, hon ska inte dö, inte nu och inte såhär. Speciellt inte när hon annars är hur pigg o glad som helst.

Nu är hon sitt rätta jag igen, och jag hoppas att "återfallet" bara var något tillfälligt.

Så ja, jag ger henne lite tid till, för att jag är egoistisk. Jag vill inte behöva tänka mig ett liv utan henne, min lilla glädjeråtta <3

Av timeless - 14 mars 2017 23:37

Yes! På torsdag är det dags. Då åker vi äntligen till London för att bland annat shoppa och träffa min fruga Nicole =D ska bli så skoj! Har aldrig vart i London, men har ju vart i Storbritannien tidigare dock =P

Vet inte vad vi ska hitta på riktigt, men jag o mamma ville i alla fall gå på Harry potter "museet" och jag vill gå till primark och shoppa =P Mia ville gå till Harrod's, men dit får hon nog gå själv ? jag hade känt mig som Julia Roberts i "Pretty Woman" när hon går in i snobbaffären o idioterna i butiken vägrar hjälpa henne =P haha

Men men, det blir nog jättebra ska du se. Ska oavsett bli kul att träffa frugan min =D over and out!

Av timeless - 19 februari 2017 00:34
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av timeless - 29 september 2013 20:47

Ångest är en psykisk sjukdom, tillfällig eller permanent. Det beror på hur man väljer att lösa sina problem och hur man ser lösningarna.

Ångest beror många gånger på saker man oroar sig för, det kan vara framtiden-livet-döden-ekonomi-familj och dylikt som ligger o gnager i tankarna. Man kanske inte riktigt förstår vart ångesten kommer ifrån, men om man rannsakar sig själv så hittar man ofta en orsak till sin ångest, och man kan förhoppningsvis lösa problemen så att man blir av med ångesten.

 

Det finns folk som lever med sin ångest i flera år, som lärt sig att acceptera att det är såhär det är och bara lever med den, ett accepterande helt enkelt.

 

Sedan finns det dom som väljer att ta tag i saken, och försöka lösa de inre fejder hjärnan har så att man kan bli av med hela eller åtminstone det mesta av sin ångest.

 

Min ångest började i vintras. Jag fick väldigt ont i bröstet, det kändes som att en tung sten tryckte till över bröstkorgen, eller som att man hade en för hårt åtdragen korsett som blev tajtare ju mer jag andades. Jag kallsvettades och skakade. I början visste jag inte riktigt vad det berodde på, utan bara gick med det och hoppades på att det skulle gå över av sig själv. Då hade jag attacker ungefär 1 gång i veckan. Sedan blev det mer och mer och tillslut hade jag ångestattacker ungefär varannan dag. Jag gick till läkare och berättade om mina "anfall" och att jag inte kan sova, han skrev ut attarax som jag började med ganska direkt.

Första gången jag spydde så trodde jag att jag var magsjuk, så jag sjukanmälde mig på jobbet. Sedan spydde jag igen och då kopplade jag detta med attaraxen, eftersom att jag inte spytt innan jag tagit tabletten, så jag vågade inte fortsätta med dem.

 

Men sedan spydde jag ändå, vid attackerna, trots att jag inte intagit tabletter så jag gick till läkaren igen och han sa att min ångest var starkt grundad i något och frågade om jag ville prata med en psykolog. Jag ville inte prata med en psykolog, tycker inte om att prata om mina problem med okända människor och ännu mindre en psykolog, så jag sa nej.

 

Han skrev i alla fall ut sertralin till mig, som jag började med i Maj detta året. Och min ångest försvann. Helt och hållet, antingen berodde det på tabletterna eller att jag inbillade mig att de funkade, för i vilket fall så funkade dem och min ångest försvann.

 

Men tillslut bestämde jag mig, efter lite mer än 2 månader att jag inte ville leva på piller resten av livet för att må bra. Jag slutade tvärt, vilket jag lärde mig sedan att man inte ska göra, men alla gör vi misstag. Men idag är jag tablettfri och har hittils inte haft ett endaste ångestanfall på hur lång tid som helst.

 

Jag vet nu vad min ångest berodde på, för er andra kanske det är löjliga saker att få ångest för, men vi är alla olika. Saker som gjorde att jag fick ångest var tanken på bl.a att mina hundar en dag inte kommer finnas mer. En dag i tiden längre fram, så finns ingen av de hundar jag har idag. Alla kommer att vara döda, och de kommer endast finnas kvar i minnet. Bara den tanken gör att jag blir ledsen, men jag har valt att försöka att inte tänka på det mer, utan leva i nuet istället.

 

Andra saker jag också tänkt på är ekonomi, flytta hemifrån och jobb. Jag är liksom 24år och bor fortfarande hemma. Jag vill flytta hemifrån, jag kan flytta hemifrån, men då jag inte har fast anställning ännu utan endast är timanställd så vågar jag inte flytta eftersom att jag aldrig har en garanterat inkomst. Flyttar jag så flyttar jag, tänker inte flytta hem igen liksom. Så först när jag har minst 50% fast, då vågar jag flytta för då vet jag att jag har råd.

 

Sedan var det också massa andra saker som låg o gnagde i bakhuvudet, men de är privatsaker som jag inte tänker skriva om. Men de har jag lagt åt sidan nu, jag har insett att det inte är mina bekymmer och att jag ska ta reda på mig själv i första hand.

 

Så än så länge, är jag ångestfri, utan tabletter och jag hoppas att jag slipper det mer. Ångest är verkligen inte kul, och det är åt helvete när man får det. Men jag tror lite att det är ett nödvändigt ont, för att man ska stanna upp och fundera på hur man lever och tänker och ta tillvara på det man har istället för att oroa sig för saker som kan hända och inte hända. Lev i nuet istället, så blir det förhoppningsvis bättre.

 

Kärlek kärlek, nu ska jag plugga teori! Har ju bokat in uppkörning och teorin för körkortet, kan ju säga att det är inbokat under detta år, så förhoppningsvis har jag det innan nyår i alla fall ;-)

Av timeless - 6 september 2013 13:21

Hej alla fina!


Hoppas att allt är bra med er, för med mig är det jävligt bra! =)

Ska strax bege mig iväg till jobbet, men först så ska jag ta ut alla hundarna och göra mig i ordning.


Doris fyllde 3år i tisdags tillsammans med sina 9 levande syskon (Kaxa numera Tess, Tazzla numera Sandy, Ambra numera Nala, Tyra, Tanya, Leeroy, Hugo, och Alice numera Nelly). Moa har tyvärr avlidit, endast 2 år gammal. Hon fick, vad dem tror, ett muterat parvovirus och fick avlivas då hennes liv inte gick att rädda =(. Och Dessie dog ju, endast 2v gammal.


Barbro's valpar blir nu, den 7:e oktober, 1år gamla. Men även hon fick en valp som var tvungen att avlivas, vid 6v ålder. Lilla Ellen =(. Men som både jag och veterinären konstaterat så berodde det på chihuahuan vi använde till pappa. Chihuahua har ju den "genen" om man nu kan säga så, för att få både öppen fontanell och vattenskalle, vilket Ellen tyvärr fick. Men Mio, Minus och Kiwi (Minna) firar i alla fall sin ettårs dag snart. Hade dessutom goa Minus här över en natt i somras, och fyfan vad underbar han är =D Så otroligt vacker han blivit, och så otroligt charmig. Först var mina hundar sura på honom men när de väl fick hälsa så blev de överlyckliga =D. Hoppas på att få passa honom igen någon dag, så go så go =D.


Vi ska förresten ta en till kull på Barbro nu nästa gång hon löper. Andra och sista kullen. Har hittat en chihuahua (igen) som är långhårig denna gång, men denna hane är i alla fall frisk på papper jämfört med den andra där vi inte fick se några som helst intyg. Sedan är de ju inte alla chihuahuor som har den genen, som tur är. Barbro skall patellakollas "på riktigt" denna gång, förra gången var de ju bara en allmän hälsokoll där kollade de patella (knäskålen) och sa att de var okej, men de gjorde ju ingen riktig undersökning så fick inget på papper om just knäskålarna. Ska se om jag kan ta ögonlysning samtidigt, för det är ju bra att göra det med. Jag vill ha det på papper, att hon är frisk, inte bara muntligt.


En av de tilltänkta valparna har antagligen redan ett hem med, personen som ska ha valpen får den gratis och har första tjing, mer än så säger jag inte, men det är inte hanhundsägaren i alla fall ;-). Det är en vän till familjen.


Men vi får väl se när Babs löper, om hon är villig denna gång med eller ej. Man ska inte tvinga hundar till att få valpar, så vill hon inte så blir det inget, men förra gången var hon helt galen så de är hon säkert denna gång med. Haha =P


Nackdelen dock med att ha 3 tikar, är att jag inte riktigt är säker på när hon ska löpa. Har för mig att hon ska löpa nu i september eller i början/mitten av oktober, så vi får väl se.


Och ni som stör er på att jag blandrasavlar, och "tjänar storkovan" på det, släng er i väggen och radera er själva från min facebook.

Jag tjänar för det första inte storkovan på mina valpar, visst, på Barbros valpar fick jag lite extra i plånboken men inte direkt mycket o hurra på med tanke på utgifterna jag hade. Med Kita's valpar däremot, så gick jag "back" 9000:-.


Sedan vill jag ha kontakt med mina valpköpare och finnas till hands hela hundens liv och om de har frågor o dylikt så gör jag mitt bästa för att hjälpa dom. Jag bryr mig om vart mina valpar hamnar och är extremt noga med att de får rätt hem, och man lär sig definitivt att skilja på rätt hem och fel hem efter en kull. Jag trodde att jag hittade rätt hem till Nelly t.e.x men hon omplacerades 8ggr innan hon kom till det hem där hon är i nu. Men jag lärde mig efter det att vara super super dupernoga med hem, och om så är fallet så har jag gärna kvar valparna ett par extra veckor tills rätt hem dyker upp. Av mina 15 valpar på två kullar, så är 12 i livet varav 3 har omplacerats. Så 9 av 12 bor kvar i sina ursprungliga hem, vilket jag är nöjd med, även om det inte är 100% bra.


I vilket fall som helst, ni som stör er, spela inte i mina ögon, radera er från min facebook och bry er om er själva. Jag gör som jag vill, hur jag vill och när jag vill. Så länge mina djur mår bra, har det bra och får kärlek, motion o mat, så kan ni bara SHUT THA FUCK UP!.


Och, ja! Tar du åt dig, så är du nog en av dom som kan börja med raderingen. 


Men men, nu ska jag ut med djuren o sen bete mig till jobbet =) Bye bye

Av timeless - 3 maj 2013 23:26

Detta blir mitt första blogginlägg via telefonen så se det bara som ett test. Snart sticker jag och Nicole i alla fall till Skottland! Nästa måndag närmare bestämt :-D känns så jäkla kul att hälften kunde vart nog. Skönt med semester men kommer att sakna hundarna som synden själv. Men men, är man hundägare de andra 358 dagarna om året så kan man faktiskt unna sig en vecka semester :-) jaja. Nu ska jag i alla fall sova, ska ju jobba imorgon också :-) godnatt!

Av timeless - 4 februari 2013 18:31

Gick ju inte att ladda upp på facebook, så jag laddar därför upp dem här så länge =).

Var nere i hagen förut med Kita och hennes döttrar Doris och Tanya och tog ett par roliga bilder med systemkameran. Snacka om att det är så mycket roligare med en sådan än vad det är med en vanlig kamera =)


Så here it goes!                  

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vilken av dessa är eran favorit hundras?
 Rottweiler
 Schäfer
 Irish Softcoated Wheaten Terrier
 Dobermann
 Chihuahua
 Lakenois
 Malenois
 Groenendael
 Tervueren
 Fransk Bulldog
 Engelsk Bulldog
 Amerikansk Bulldog
 Amstaff/American staffordshire terrier
 Staff/Engelsk Staffordshire Bullterrier
 Kauvkaskaja Ovtjarka
 Dogue De Bordeaux
 Grand Danois
 Irländsk Varghund
 Prazsky Krysarik
 Pudel (Alla varianter)

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards