Ångest är en psykisk sjukdom, tillfällig eller permanent. Det beror på hur man väljer att lösa sina problem och hur man ser lösningarna.

Ångest beror många gånger på saker man oroar sig för, det kan vara framtiden-livet-döden-ekonomi-familj och dylikt som ligger o gnager i tankarna. Man kanske inte riktigt förstår vart ångesten kommer ifrån, men om man rannsakar sig själv så hittar man ofta en orsak till sin ångest, och man kan förhoppningsvis lösa problemen så att man blir av med ångesten.

Det finns folk som lever med sin ångest i flera år, som lärt sig att acceptera att det är såhär det är och bara lever med den, ett accepterande helt enkelt.

Sedan finns det dom som väljer att ta tag i saken, och försöka lösa de inre fejder hjärnan har så att man kan bli av med hela eller åtminstone det mesta av sin ångest.

Min ångest började i vintras. Jag fick väldigt ont i bröstet, det kändes som att en tung sten tryckte till över bröstkorgen, eller som att man hade en för hårt åtdragen korsett som blev tajtare ju mer jag andades. Jag kallsvettades och skakade. I början visste jag inte riktigt vad det berodde på, utan bara gick med det och hoppades på att det skulle gå över av sig själv. Då hade jag attacker ungefär 1 gång i veckan. Sedan blev det mer och mer och tillslut hade jag ångestattacker ungefär varannan dag. Jag gick till läkare och berättade om mina "anfall" och att jag inte kan sova, han skrev ut attarax som jag började med ganska direkt.

Första gången jag spydde så trodde jag att jag var magsjuk, så jag sjukanmälde mig på jobbet. Sedan spydde jag igen och då kopplade jag detta med attaraxen, eftersom att jag inte spytt innan jag tagit tabletten, så jag vågade inte fortsätta med dem.

Men sedan spydde jag ändå, vid attackerna, trots att jag inte intagit tabletter så jag gick till läkaren igen och han sa att min ångest var starkt grundad i något och frågade om jag ville prata med en psykolog. Jag ville inte prata med en psykolog, tycker inte om att prata om mina problem med okända människor och ännu mindre en psykolog, så jag sa nej.

Han skrev i alla fall ut sertralin till mig, som jag började med i Maj detta året. Och min ångest försvann. Helt och hållet, antingen berodde det på tabletterna eller att jag inbillade mig att de funkade, för i vilket fall så funkade dem och min ångest försvann.

Men tillslut bestämde jag mig, efter lite mer än 2 månader att jag inte ville leva på piller resten av livet för att må bra. Jag slutade tvärt, vilket jag lärde mig sedan att man inte ska göra, men alla gör vi misstag. Men idag är jag tablettfri och har hittils inte haft ett endaste ångestanfall på hur lång tid som helst.

Jag vet nu vad min ångest berodde på, för er andra kanske det är löjliga saker att få ångest för, men vi är alla olika. Saker som gjorde att jag fick ångest var tanken på bl.a att mina hundar en dag inte kommer finnas mer. En dag i tiden längre fram, så finns ingen av de hundar jag har idag. Alla kommer att vara döda, och de kommer endast finnas kvar i minnet. Bara den tanken gör att jag blir ledsen, men jag har valt att försöka att inte tänka på det mer, utan leva i nuet istället.

Andra saker jag också tänkt på är ekonomi, flytta hemifrån och jobb. Jag är liksom 24år och bor fortfarande hemma. Jag vill flytta hemifrån, jag kan flytta hemifrån, men då jag inte har fast anställning ännu utan endast är timanställd så vågar jag inte flytta eftersom att jag aldrig har en garanterat inkomst. Flyttar jag så flyttar jag, tänker inte flytta hem igen liksom. Så först när jag har minst 50% fast, då vågar jag flytta för då vet jag att jag har råd.

Sedan var det också massa andra saker som låg o gnagde i bakhuvudet, men de är privatsaker som jag inte tänker skriva om. Men de har jag lagt åt sidan nu, jag har insett att det inte är mina bekymmer och att jag ska ta reda på mig själv i första hand.

Så än så länge, är jag ångestfri, utan tabletter och jag hoppas att jag slipper det mer. Ångest är verkligen inte kul, och det är åt helvete när man får det. Men jag tror lite att det är ett nödvändigt ont, för att man ska stanna upp och fundera på hur man lever och tänker och ta tillvara på det man har istället för att oroa sig för saker som kan hända och inte hända. Lev i nuet istället, så blir det förhoppningsvis bättre.

Kärlek kärlek, nu ska jag plugga teori! Har ju bokat in uppkörning och teorin för körkortet, kan ju säga att det är inbokat under detta år, så förhoppningsvis har jag det innan nyår i alla fall ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller vad är det man säger? Var väldigt längesedan jag skrev här och väldigt mycket har hänt i livet sedan dess. Av mina 4 hundar har jag i dagsläget bara kvar en, lilla Barbro som en gång i tiden var min morfars. När han gick bort så fick jag ...

När det kommer till mina djur har jag alltid sagt att när dagen kommer då det blir dags för dom att lämna mig, så ska jag inte dra ut på det utan låta dom gå med värdighet. Jag trodde länge och ofta att Kitas tid var kommen för längesedan. Hon har...

Yes! På torsdag är det dags. Då åker vi äntligen till London för att bland annat shoppa och träffa min fruga Nicole =D ska bli så skoj! Har aldrig vart i London, men har ju vart i Storbritannien tidigare dock =P Vet inte vad vi ska hitta på rikti...

Hej alla fina!   Hoppas att allt är bra med er, för med mig är det jävligt bra! =) Ska strax bege mig iväg till jobbet, men först så ska jag ta ut alla hundarna och göra mig i ordning.   Doris fyllde 3år i tisdags tillsammans med sina 9 lev...

Detta blir mitt första blogginlägg via telefonen så se det bara som ett test. Snart sticker jag och Nicole i alla fall till Skottland! Nästa måndag närmare bestämt :-D känns så jäkla kul att hälften kunde vart nog. Skönt med semester men kommer att s...