När det kommer till mina djur har jag alltid sagt att när dagen kommer då det blir dags för dom att lämna mig, så ska jag inte dra ut på det utan låta dom gå med värdighet.

Jag trodde länge och ofta att Kitas tid var kommen för längesedan. Hon har ju som många av er redan vet, vart på utredning sedan oktober 2016 och sedan januari detta året har hon gått på medicin för att hon inte ska kissa inne och dricka mängder med vatten

Hon har utretts för fel på njurarna men de såg bra ut, för Cusching vilket hon inte hade, för diabetes vilket hon inte hade

Hon har även utretts för inkontinens, livmodersinflammation osv osv. Alla prover ser bra ut, så i dagsläget behandlas hon symptomatiskt med minirin mot kissadet

Hon har sedan den 17e februari inte kissat inne en enda gång, och jag kände att vi äntligen hittat rätt medicin. Jag vill ju att hon ska bli gammal, inte dö som 9-åring

I varje fall så fick hon ett "återfall" nu för lite mer än en vecka sedan. Hon började löpa och där o då var det som att medicinen slutat hjälpa. Det var som att sätta på en kran, så mycket kissade hon och man såg på hela henne precis innan hon skulle kissa ner sig att hon verkligen försökte med all sin kraft att hålla det inne, men det gick inte

Då trodde jag, eller rättare sagt, jag hade nästan bestämt mig - på att boka tid för avlivning. Hur mycket jag än älskar Kita, så kan varken hon eller jag ha det så.

Men så fick jag ta upp kontakten med min veterinär igen, och nu har hon inte kissat på 3 dagar, och jag känner att det har med hennes löp att göra, att det blev för mycket hormoner på en gång o att kroppen inte tog emot medicin på samma sätt som innan.

Så... nu är jag egoistisk som fan. Men jag ÄLSKAR den hunden, vet inte vad jag gör utan henne och jag vet att den dagen jag måste låta henne vandra vidare så kommer jag slitas itu. Men den dagen är inte nu. Den dagen är förhoppningsvis långt borta

Kita får stanna lite till, hon ska inte dö, inte nu och inte såhär. Speciellt inte när hon annars är hur pigg o glad som helst.

Nu är hon sitt rätta jag igen, och jag hoppas att "återfallet" bara var något tillfälligt.

Så ja, jag ger henne lite tid till, för att jag är egoistisk. Jag vill inte behöva tänka mig ett liv utan henne, min lilla glädjeråtta <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller vad är det man säger? Var väldigt längesedan jag skrev här och väldigt mycket har hänt i livet sedan dess. Av mina 4 hundar har jag i dagsläget bara kvar en, lilla Barbro som en gång i tiden var min morfars. När han gick bort så fick jag ...

Yes! På torsdag är det dags. Då åker vi äntligen till London för att bland annat shoppa och träffa min fruga Nicole =D ska bli så skoj! Har aldrig vart i London, men har ju vart i Storbritannien tidigare dock =P Vet inte vad vi ska hitta på rikti...

Ångest är en psykisk sjukdom, tillfällig eller permanent. Det beror på hur man väljer att lösa sina problem och hur man ser lösningarna. Ångest beror många gånger på saker man oroar sig för, det kan vara framtiden-livet-döden-ekonomi-familj och dyl...

Hej alla fina!   Hoppas att allt är bra med er, för med mig är det jävligt bra! =) Ska strax bege mig iväg till jobbet, men först så ska jag ta ut alla hundarna och göra mig i ordning.   Doris fyllde 3år i tisdags tillsammans med sina 9 lev...

Detta blir mitt första blogginlägg via telefonen så se det bara som ett test. Snart sticker jag och Nicole i alla fall till Skottland! Nästa måndag närmare bestämt :-D känns så jäkla kul att hälften kunde vart nog. Skönt med semester men kommer att s...