Hej!

Detta inlägg kommer främst att handla om hundar och mina 2 kullar som jag har låtit komma till världen genom mina tikar Kita och Barbro.

Vi kan börja med första kullen. Kita's. Den var en olyckshändelse. Arne satt fast innan jag hunnit reagera och jag bestämde mig för en abortspruta. Detta hände en kväll, mitt i natten så samtalet till veterinären fick vänta till morgondagen. Dagen efter så ringde jag veterinären o frågade om abortspruta, hur det går till - vanliga komplikationer - samt vad som är bäst = Spruta eller göra vad man kan.

De rekommenderade inte en spruta pga komplikationerna som kan uppstå men valet var upp till mig och jag bad att få återkomma. Jag läste mig till allt jag kunde hitta om sprutan och dess komplikationer men också om förlossning/dräktighet och dess komplikationer. Jag bestämde mig för att låta dessa valpar komma till världen och göra det bästa av det. Ingen spruta.

Den 3:e september 2010 så födde Nikita sin första valp kl 15.58 Tanya. Därefter klockan 16.00 kom Ambra (som idag heter Nala). Sedan ploppade valparna ut, med 2 timmars mellanrum. 12tim tog det allt som allt. 11 underbara, vackra och fina valpar kom till!   Mamma Kita!

Det var underbart kul att ha dem här men det som var jobbigast av allt var att hitta rätt ägare. Det var många som ringde, många som mailade. Ingen verkade vara rätt för mina valpar. Men då och då så kom det någon och hörde av sig som faktiskt kändes rätt. Och tillslut hade alla valpar flyttat. Ja, inte 11 då eftersom att Dessie tyvärr dog vid 2v ålder. Vet än idag inte varför, men vi misstänker att Kita råkat lägga sig på henne.

Så 10 valpar fick flytta och idag har jag kontakt med 7 av dessa. De andra tre har blivit omplacerade och jag har tyvärr ingen kontakt med dem idag. Kaxa flyttade härifrån med en gammal man och bodde där ett tag tills han fick Stroke. Sedan blev hon omplacerad till en släkting och en gång till omplacerad. Det jag vet idag är att hon bor i Kullavik. Men inget mer än så.

Moa, hon flyttade med sina ägare till Marstrand härifrån och därifrån till Frankrike. Hon bodde där ett tag men sedan kunde de inte ha henne kvar så hon flyttade till en vän till ägarna tillbaka till Marstrand.

Tyra, bodde hos en jättego familj ett tag men sedan ändrades deras livssituation och de var tvugna att låta henne flytta till något nytt. Det enda jag vet om Tyra är att hon bor hos en tjej med en Labrador hane, inget mer än så. Inte vart eller ens om hon bor kvar där.

Även om det är trist att jag inte har koll på dessa 3 så tycker jag ändå att 7 av 10 är rätt ok.

Barbro's kull då?. Jo hon hade en för mig komplicerad födsel. Hon fick 4 valpar som föddes den 7:e okt 2012, två tikar och två hanar. Jag var tvungen att vara hemma från jobbet och jag grät i min förtvivlan att jag skulle förlora min hund. Det var nog den värsta hundförlossning juag varit med om, vilket kan bero på att jag brusat upp mig innan och läst om alla dessa komplikationer småhundar kan få.

Det var inga problem med varken Barbro eller valparna under förlossningen men jag vart orolig och stressad. Jag ringde Blå stjärnan och berättade om situationen. De hjälpte mig i lugn och ro genom telefonen hur jag skulle hjälpa Barbro på bästa möjliga sätt.

Första valpen tittade tillslut ut och Babsan var utmattad. Jag gav henne lite ljummen mjölk med dextrosol i så hon fick lite mer energi. Hon drack glatt och tvättade sin valp. Jag fick dock hjälpa henne att ta av navelsträngen på alla valparna, för efter att hon tvättat bort fosterhinnan och tvättat ren dem så hade valparna en navelsträng som var alldeles för lång. Så jag tog en tråd och knöt fast lite längre in och sedan klippte jag av med en slö sax. Allt annat skötte Barbro själv.

  Minna, valpen som nu heter Kiwi =)

Veckorna gick och valparna blev större. Vi märkte ganska fort att något var fel på en valp. "Mini" som vi döpte om till Ellen.

Henne har jag skrivit ett helt eget inlägg om så vill ni läsa mer om underbara Ellen får ni bläddra er fram.

Ellen föddes med en öppen fontanell vilket kort och gott kan beskrivas som ett öppet kranium. Med denna "sjukdom" tillkommer också ofta sjukdomen "Vattenskalle" eller Hydrocefalus som det heter på latin. Det innebär att vätskan i hjärnan, inte kan ledas ut på rätt sätt och en stor mängd vätska samlas i där. Hjärnan bryts långsamt och plågsamt ner (tänk er att ni ligger i badkaret, ju längre ni ligger där desto skrynkligare blir ni) och om hunden får gå med detta länge innan det upptäcks så kan den tillslut blivit av med det mesta av hjärnan och lidit alldeles för mycket. Hjärnan har "skrynklats ihop".

I början trodde vi inte att hon hade vattenskalle utan bara en öppen fontanell. Veckorna gick o vi märkte mer o mer att något inte stämde. Hon blev bättre o vi fick upp hoppet. Men som över en handvändning över en natt så vände det. Från att ha vart glad o pigg, busig och sprallig blev hon en helt annan hund och vi märkte att hon led. Vi ville inte vara själviska.

Ellen, min lärdom i livet, och min älskade vän fick somna in endast 6 v gammal. Ni kan läsa allt om henne här --> http://www.timeless.bloggplatsen.se/2012/11/20/9023857-vila-i-frid-vackra-lilla-ellen/

Så hade Barbro 3 levande friska valpar kvar. Minna, Mio och Minus.

Minna blev ganska så snabbt tingade av ett par inte så långt från mig. De var görgoa och verkligen underbara. De tingade henne tidigt och var här och hälsade på minst en gång i veckan fram tills hon var 8v gammal och de hämtade henne. De döpte om henne till Kiwi och hon bor såklart kvar där än idag (de är nu 14 snart 15v gamla) och de älskar henne. Jag har kontakt med dem på Facebook och får veta lite titt som tätt hur hon har det (Facebook är fan ett under, skitbra att det finns)   

Sedan hade vi Mio och Minus kvar. Det var en hel del konstiga människor som hörde av sig. Som ville avla med dem med labradorer och som ville veta hur stor deras "sak" var. Folk som inte hade pengar och ville avbetala, som ville vara fodervärdar. Ja allt möjligt. Men det gäller att sålla bland allt folk och tillslut i all denna djungeln så kan man ha tur att hitta rätt.

Jag tycker att jag har haft ganska tur med alla mina 13 valpar som jag låtit komma till världen. Även om några blev omplacerade så har de flesta fått det bra. Ok, nu är dessa valpar bara 14 (snart 15) veckor gamla och allt kan ju ändras, men jag hoppas på det bästa och att valparna verkligen får stanna kvar där de bor nu o bli gamla och gråa hos de de bor hos nu.

I vilket fall som helst, så flyttade både Mio och Minus till Vårgårda. De bor grannar med varandra och deras ägare är vänner. Mio flyttade först, han flyttade på torsdagen och Minus flyttade på måndagen.

Även de verkar vara helt rätt för respektive hund, och bägge är barnfamiljer (vi här hemma vet ju att både Mio och Minus verkligen älskar Barn ! ) Jag har kontakt även med dem genom facebook.

Så, nu hoppas jag på att det håller sig och att dessa valpar får stanna där de bor nu, livet ut och leva ett fullt liv med massa galenskap    och kaos ;-) !

Skulle egentligen ha skrivit massa mer, men då blir inlägget på tok för långt       

MIO! <3 =D

Tack för idag! Nu ska jag ta ut Leeroy, en av "valparna" från min första kull som idag är över 2 år gamla =) Tack o hej!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller vad är det man säger? Var väldigt längesedan jag skrev här och väldigt mycket har hänt i livet sedan dess. Av mina 4 hundar har jag i dagsläget bara kvar en, lilla Barbro som en gång i tiden var min morfars. När han gick bort så fick jag ...

När det kommer till mina djur har jag alltid sagt att när dagen kommer då det blir dags för dom att lämna mig, så ska jag inte dra ut på det utan låta dom gå med värdighet. Jag trodde länge och ofta att Kitas tid var kommen för längesedan. Hon har...

Yes! På torsdag är det dags. Då åker vi äntligen till London för att bland annat shoppa och träffa min fruga Nicole =D ska bli så skoj! Har aldrig vart i London, men har ju vart i Storbritannien tidigare dock =P Vet inte vad vi ska hitta på rikti...

Ångest är en psykisk sjukdom, tillfällig eller permanent. Det beror på hur man väljer att lösa sina problem och hur man ser lösningarna. Ångest beror många gånger på saker man oroar sig för, det kan vara framtiden-livet-döden-ekonomi-familj och dyl...

Hej alla fina!   Hoppas att allt är bra med er, för med mig är det jävligt bra! =) Ska strax bege mig iväg till jobbet, men först så ska jag ta ut alla hundarna och göra mig i ordning.   Doris fyllde 3år i tisdags tillsammans med sina 9 lev...