Fick åka till min syster idag, lite "akut".

Ringde mig imorse och undrade om jag kunde göra det för att hon ville inte lämna Max på dagiset. Han hostar en del, men det finns en anledning till att han blivit sjuk, som jag inte tänker gå in på men kan ju säga att dagisfröknarna inte riktigt använde sina hjärnor    Men men, är ju inte alla som gör det heller, haha   

Lämnade Arne hemma och tog med mig Kita, jag kommer ändå hem imon på morgonen så lite får jag och Kita allt vara själva =).

Förut när jag gick ut med henne hände en liten "rolig" sak. Jag går ut genom dörren och väl ute så bestämmer jag mig för att ta av haltin för den behöver jag egentligen bara använda på henne när Arne är med eftersom att hon blir 5ggr värre vid möte av hund när han är med och enklare då att kontrollera med den på. Så i alla fall så möter jag en kille med en unghund, en hane (jag vet att den är ung för den var valp i somras), men jag vänder ändå håll eftersom att vägen inte direkt var till vår fördel, den var rätt smal på just det stället där vi skulle komma att mötas och det ville jag inte göra då, speciellt inte utan halti på en smal väg.

Så jag vänder håll, och går en liten omväg istället. så när jag kommer tillbaka igen på min "ursprungliga" bana så vad händer då? Jo då möter vi honom o hunden igen (!) så jag går in med Kita på en liten smal väg med hus på båda sidor och går in ca 10m från vägen så att han kan gå förbi med sin hund och jag kan gå förbi med Kita när han gått.

Då går han förbi oss på utsidan av vägen då, ca 10m ifrån oss, Kita morrade lå¨gt men inget annat. Sedan så kollar han åt vårat håll när han nästan gått förbi, vänder håll och tittar mot oss och frågar mig;

-Är det lugnt om jag går förbi eller? =)

Jag tänkte först att : -Åh helvete, vägen är alldeles för smal (ca 2m bred)

Men jag sa: -Javisst, det är ingen fara.

Så han  kommer med sin hund som blir helt överlycklig (den trodde väl att den skulle få hälsa =P ), han viftar på svansen jättemycket o små-studsar lite diskret när han går så man såg ju att han blev lite ivrig =)

Och Kita den surkärringen ställer sig på bakbenen och morrar, dock inget mer utan typ bara det och vred en hel del på huvudet för att "slänga av sig" haltin. Men hon visade inga direkta aggressiva tecken som hon gör när Arne är med, utan detta var mer som hon brukar göra ibland när hon inte verkar veta om hon ska vara glad, arg eller nåt. För detta var inte ett så aggressivt utbrott som hon brukar göra utan mer en "kolla-vad-stor-och-stark-jag-är-och jättefarlig-är-jag-med" mer som macho-stil att hon bara skulle tuffa till sig lite. Väldigt svårt att förklara, men ni som känner Kita hur hon är i olika situiationer vet nog vad jag menar =)

Men det mötet gick i alla fall bättre än förväntat =). Så glad är jag ju =).

Ehm, nu passar jag ju barnen, de ser på tv på något barnprogramm och jag bloggar lite. Kita vilar lite i soffan.

Så får väl se vad som händer härnäst, jag ska i alla fall ta ett glas cola och en cigg =).

Så solong suckers!