Haha, såhär på "ålderns dagar" har man gått och blivit glömsk. Jag beställde böcker häromdagen inför denna termins kurser och hämtade ut dem idag. Saken var bara den att jag glömde en bok, så fick beställa den nu. Köpte den på http://www.lycknis.se för endast 260:- , väldigt bra pris tycker jag. De andra böckerna jag köpte hade olika priser, några var billigare än lycknis och några var lite dyrare. De köpte jag på http://www.adlibris.se och där köpte jag även en hundbok, då jag börjat träna Arne och Nikita nu med sina problem. Har börjat separera dem på promenaderna nu, och denna boken handlar om "problemhundar" samt hur man får kontakt osv och hur man ska hantera olika situationer. Har inte börjat läsa den ännu, har bara ögnat igenom den och vad jag kan se är den rejält intressant. Boken heter Kontaktkontraktet och är skriven av Eva Bodfält.

Anledningen att jag "separerat" Arne och Nikita på promenaderna nu, är för att jag märker att båda är så mycket bättre på promenad UTAN varandra.

Jag kan ge ett exempel:

Jag har båda med mig på en promenad, när jag går med dem ihop. Jag har Arne i vänsterhand, och Nikita i höger. Nikita går spänt, och nästan som om hon "trippar på tårna" när Arne är med, och han går också spänt, drar mycket åt sidorna för att markera och de är väldigt uppmärksamma på omgivningen. Så fort det kommer någon, en människa eller ett ekipage (människa med hund) så reagerar de båda. Är det bara en människa så bryr sig inte Arne, medan Kita kan spänna sig än mer och verkligen säga till med kroppsspråket att "Kom inte nära min flock, jag vaktar den" och kommer folk för nära, typ en halvmeter till 1cm avstånd så kan hon bli arg och hoppa emot och morra. Jag har i alla fall tur att "TA I TRÄ" hon inte bits. Hon har aldrig bitit någon, och jag känner mig säker att hon inte gör det heller, men hon kan däremot hoppa upp på någon och skälla på dem, men bitit har hon aldrig hittils gjort. Jag säger inte att jag är 100% på att hon ALDRIG kommer att göra det, för det kan ingen vara. Men vad jag sett hittils av kroppsspråk och så som hon "varnar", visar hon mig att hon inte tänker bita, utan endast skrämmas och varna.

Arne bryr sig ju inte om människor, han gör ingenting. Kan väl hända en gång på 200 att han skäller 1-2ggr men inget annat. Kommer det däremot en hund, när Nikita är med, ja då är det en annan femma. Arne ser hunden, ALLTID, innan Nikita och spänner sig och småmorrar vilket gör att Kita uppfattar att något är på gång. Så hon spänner hela kroppen, försöker hitta "felet" i bilden och när hon finner hunden som Arne morrar mot, ja då jävlar blir det ett hejdundrande utfall. Och eftersom att hon inte kommer någonstans, då jag tack och lov är tillräckligt stark att hålla emot henne, så blir hon än mer rabiat och tar istället tag i Arnes koppel och tuggar på det samtidigt som hon morrar, viftar på svansen och kastar runt Arne som ett löv.

Det låter brutalt, och ser även brutalt ut när hon gör detta, men jag lyckas i alla fall alltid få henne att släppa Arne ganska så fort. Det är dock inte så lätt att lugna ner henne när Arne är med, för hon ska vakta honom OCH mig, då jag också är på helspänn när jag går med båda just för att jag vet hur de blir vid hundmöten, samt hur Kita blir vid vissa människomöten.

I Alla fall, jag går med dem separata rundor nu, visst Arne får gå ihop med valparna men han går med "stil" ihop med dem i alla fall, han drar inte utan går väldigt lugnt och sansat bredvid mig på min vänstra sida. Tittar lite på mig för att "fråga om lov" när han vill kissa/bajsa o jag säger varsegod så gör han ifrån sig. Sedan återgår han till ursprungsläget. Om valparna håller på och busar med varann eller drar huller om buller, då säger han till dem genom att skälla på dem och knuffa omkull dem lätt. Sedan lägger de av. När de kommer hundar så visst gör han utfall och skäller som han kan göra med Nikita, men ÄNDÅ inte lika hårt om man säger så. Han är lättare att hantera och mycket lugnare, och inte lika hetsig vid hundmöten. Han trippar inte heller på tårna när Kita inte är med, som han annars gör när hon faktiskt är med.

Kita är SÅÅÅÅ jävla underbar när jag går själv med henne, henne går jag HELT själv med allt som oftast nu för tiden. Hon lunkar fram, eller vad det heter, hon går väldigt långsamt, nosar mycket, kissar lite här och var och tar mycket kontakt med mig. Hon bryr sig inte alls lika mycket om människor när hon är själv som hon gör när Arne är med, hon kanske blir sur på 1 av 20 jämfört med 6 av 10 när hon går med Arne, och då är det oftast bara de som springer förbi henne, eller de som går väldigt fort och bestämt förbi. Men ändå väldigt lätt att lugna ner.

Samma sak vid hundmöten, när hon går själv och vi möter hundar, så blir jag dels inte lika spänd och "stressad" som tidigare utan kan prata lugnt med henne och säger Nej! Nu lägger du av gumman. Kom här! Och sp börjar vi busa istället eller så kollar vi bara på när hunden går förbi och hon gör knappt något, ibland kan hon hoppa och morra, men inte alls med samma kraft och rabiata sätt som när Arne är med på promenaden.

Nej, det kanske låter konstigt. Men jag känner att det ÄR faktiskt mycket enklare att gå med dem ifrån varandra. Arne utan Kita, och Kita utan Arne. De funkar mycket bättre så =).

Nu ska jag snart gå ut med alla hundar, fast i separata omgångar.

Först går jag med Arne, Doris och Barbro (min morfars hund, passar henne nu då han är sjuk =(    ) sedan går jag en ensam runda med Kita. Och sen ska vi lägga oss alla 4 i min säng, och mysa. Ja! Det är trångt, men mysigt =) Haha, så jag får stå ut helt enkelt  =).. Jaja, men nu alla godingar, så blir det snart sista nattrundan då med hundarna, sedan ska jag nog lägga mig för imorgon ska jag äntligen börja plugga igen =)